Livet runt 35

Mc-träff på Kolamilan

2009-09-10T00:01:00.008+02:00

Vi tog en paus i allt svampplockande en av dagarna för att gå på en mc-träff i Kolamilan. Björn har ju lärt sig älska hojar och inte mig emot. Att ta mc-kort har alltid varit en dröm. Jag tänkte önska den vita Harley´n i fyrtioårspresent...
En Trike är en Trike...och ingen motorcykel, men det kan vara coolt ändå...Kolla växelspaken!
Kaffe-gubben...Total respect!
Det fanns gott om veteraner och jag fotade en hel del. Men man kan ju inte slänga upp alla bilderna här. Detta var i alla fall i hoj från US Army.
Lite lustigt...

Blänkaren!
Denna mc´n fick nog mest uppmärksamhet av alla. Går det att föreställa sig bredden på den? Ett roligt och snyggt hemmabygge med en 8 cylinders motor. Jag kan ju intyga att hela marken skakade när de satte igång den.

Skogens skatter

2009-09-06T23:07:00.006+02:00

Jag har haft en veckas semester i fagra Västergötland. Svampplockning har stått på schemat, trattkantarell, rödgul trumpetsvamp och vanlig sommarkantarell. Bilden visar bara första dagens skörd.
Crustader kanske är en 80-talsrätt, men jisses så enkelt och gott. En enkel svampstuvning och en liten persiljekvist, ett glas kall sauvignon blanc till det och kvällen får en underbar början.
Det blev även tid att plocka 3 liter lingon och 4 liter blåbär. Ingenting i jämförelse med dom mängderna jag minns att min mor och min mormor plockade i min barndom, men jag är mer än nöjd!

En shoppingdag i Malmö

2009-08-27T20:40:00.008+02:00

Jag hade en plan på att ta mig ner till Marrakech Design för att titta på, och sukta efter en marockansk taklampa till vardagsrummet. Men det var en sådan där dag med en relativt sval morgon och en väldigt mycket varmare dag, så jag var bara tvungen att springa in på Indiska för att köpa en ny tunika. Det går ju inte att gå in där utan att ta en sväng förbi deras heminredningsavdelning och där, ovanför en dagbädd hängde den, alldeles ensam, och såg inte alls ut att vara till salu. Men det var den, till min stora glädje, för 379:-. I jämförelse med Marrakech´s priser är det en fjärdedel!Vi fortsatte en bit upp för gågatan, Daniella och jag, när vi plötsligt går förbi Village.
"Bara en kort sväng in", sa jag till Dani bedjande. Hon var inte så svårövertalad. Och där stod vattenkannan som jag letat efter ett bra tag! Tjoho, lyckan var gjord, 159:-! Jippie!
Den sista anhalten blev ett stopp på Systrana Gröne. I denna underbara butik vid Triangeln i Malmö hittar man alltid något och denna gången blev det en liten väska till Björn.
Jag försökte ställa upp den till ett fint stilleben men den blev så populär på en gång att jag inte fick en chans. Inte ens 80 riksdaler...glädjen var total!

Det gäller att börja i tid!

2009-08-27T07:42:00.003+02:00

Björn har hittat pappas lilla skruvdragare...För tillfället en av de roligaste leksakerna som finns!Och hörlurarna förståss! Man måste göra som pappa!

Skåpsfynd från Blocket!

2009-08-21T22:37:00.003+02:00

Det här skåpet hittade jag på blocket för 150 kr. Det var omålat i furu med de "klassiska" runda träknopparna. Ett par lager vit lackfärg, nya handtag från Biltema och hönsnät med spets istället för glas och skåpet blev mycket bättre!
Just nu står lite kokböcker ovanpå skåpet men de kommer få en annan plats så småningom...
Vi har ju putsat väggarna i köket, det syns lite dåligt på den suddiga bilden, och nu tänkte jag att jag skulle leta rätt på ett snyggt ventilationsskydd. Qvesarums Byggnadsvård har väldigt många vackra gjutjärnssaker och det ligger inte så långt från oss.
Man behöver inte bara använda dessa glasskålar som ljusstakar. Jag tycker det är väldigt vackert med frukt! Skålen köpte jag hos trevliga Gunilla som äger "Butiken i Dalby". Gunillas butik har en liten men gullig heminrednigsdel vars sortiment jag har full koll på. Går gärna in och pratar med henne en stund på lunchen. Jag har hittat lite andra små godbitar hos henne bla annat ett underbart tennfat som jag visar en annan gång.

De riktiga fynden!

2009-08-20T19:47:00.006+02:00

Äntligen fick jag till en bild på Nigellas köksredskap som jag köpte av Julia för ett tag sedan. De var lika långt ifrån ett kap som min ostkupa i förra inlägget, men vill man verkligen ha något så vill man. Jag fullkomligt älskar dom! De sätter en nivå på mitt kök som jag gillar...
Det är inte så lätt att ta fina inredningsbilder. Jag såg en besvärande fläck på ostkupan i det förra inlägget alldeles nyss, som mer än väl vittnar om mina brister inom fotografering. Nåja, det är smällar man får ta...det är ju trots allt bara en blogg det här...

De riktiga kapen på Önneköps loppis var definitivt dessa glas. Jag gillar att duka med olika vinglas till var kuvert. Det skapar en spännande dukning med olika höjder och former. Det kan vara lika roligt att ha olika tallrikar men om man inte är försiktig så blir intrycket rörigt.
Detta är favoritglaset! Åh, så vackert! För samtliga glas på bilden, och sju släta sejdelglas betalade jag hela 30 kr!
Fantastiskt!

Auktionsfynd och present från David

2009-08-18T21:48:00.005+02:00

Det finns inget bättre än landet-loppisar som anordnas av de lokala idrottsföreningarna. Ibland kan man göra riktiga fynd, jag menar helt otroliga fynd. Och detta enbart för att de stackars ungdomarna inte har en aning om vad de säljer.
I Önneköp, som ligger i vår socken, plockar de dock ut en del för att säljas på auktionen. En del som ropas ut blir inte alls värt sitt pris, medan andra kan bli rena kapen. Min nyförvärvda ostkupa gick loss på 250 kr. Lite mer än jag hade tänkt mig, men jag ville så gärna ha den.
David överraskade mig härom dagen när han kom hem med en house-keepers-box från Färg från Förr.
Jag blev så glad!!! Älskar den verkligen!

Det är sommar forfarande...

2009-08-04T21:37:00.004+02:00

Jag älskar min jätteprästkrage. Skulle vilja ha många fler. Inköp till nästa år planeras redan...
Den vita buskrosen jag fick av David blommar...
Björn med kompisen Embla.

God mat är Guds gåva till människan!

2009-08-02T21:39:00.007+02:00

Går det att föreställa sig hur STOR den här zuccinin är? Jag har lovordat denna grönsak förr och jag gör det igen. Hur lättodlad som helst och så ljuvligt god! Idag bjöd jag familjen på zuccinisoppa med smörstekta kantareller och foccacia.

Zuccinisoppa

2 st zuccini, skuren i ca 1 cm skivor
1 finhackad gul lök
4 finhackade vilöksklyftor
1,5 köttbuljongtärningar
1 liter vatten
25 gr smör
olivolja

Fräs löken och vitlöken i olivolja tills den gulnar något. Lägg i zuccinin och fräs ytterligare några minuter. Slå på vattnet och smula ner buljongtärningarna. Koka upp och låt koka under lock i ca 20 minuter.
Ta av och tillsätt smöret och salt och peppar efter smak. Mixa med stavmixer tills soppan är slät.

Idag åt vi smörstekta kantareller till. Lägg de gärna i en skål vid sidan om för alla att ta efter smak. Andra alternativ är stekt tärnad bacon som man låtit rinna av på hushållspapper eller riven parmesan.
Foccacia brödet var ju hur enkelt som helst att baka! Receptet hittade jag i "A piece of cake" av Leila Lindholm. Jag "annifierade" det lite naturligtvis...det måste man ju!

2 Bröd

25 gr jäst
3 dl ljummet vatten
1 dl jungfruolja
2 msk honung
1 msk havssalt
7-8 dl ekologisk vetemjöl
3-4 kvistar färsk rosmarin
4 st soltorkade tomater

1: Smula jästen och tillsätt lite av vattnet. Vispa så att jästen löser dig och tillsätt 1/2 dl olivolja, honungen, havssaltet och resten av vattnet.
2: Tillsätt vetemjölet lite i taget och knåda den tills den blir slät och smidig.
3: Låt den jäsa under bakduk i ca 45 minuter eller tills den fått dubbel storlek.
4: Häll upp degen på bakbord och dela den i två delar. Knåda ut luften och forma dem till två runda bullar. Platta ut tills de är ca 1,5 cm tjock.
5: Låt de jäsa ytterligare 30 minuter under bakduk på en inoljad plåt med flingsalt i botten.
6: Mortla den färska rosmarinen med 1/2 dl olivolja och finhacka de soltorkade tomaterna.
7: När degen jäst färdigt sätt fingrarna i den så att det formas en massa hål. Ringla rosmarinoljan med kvistarna kvar i över bröden, strö sedan över tomathacket och flingsalt.
8: Grädda i ca 10 minuter eller tills de fått en gyllene färg i mitten av ugnen på 225°.

Smaklig spis!

Lite energilöst

2009-07-28T07:25:00.003+02:00

Se så vacker en Klematis blir när den tappat sina kronblad.
Jag känner att jag behöver lite uppmuntran. Det går segt just nu. Ibland är det svårt att hitta inspirationen och särskilt efter en hel dag på jobbet. Energin räcker liksom inte till det man vill göra. Igår lade jag mig i sängen med lap-topen nästan direkt efter att jag kommit hem (kommer hem sent, runt halv åtta, åtta) och där blev jag liggandes hela kvällen. Om jag hade sparkat igång mig själv hade jag säkert fått gjort en hel del, men jag kan vara väldigt svårstartad ibland. Sen å andra sidan är jag väldigt dålig på att tillåta mig själv att ta en slappe-kväll i sängen också.
Jag vill mer än jag orkar. Jag vill mer än jag hinner.

Skördetid

2009-07-27T00:06:00.009+02:00

Det är så fantastiskt att öppna dörren och gå några meter för att skörda middagens grönsaker. Jag känner mig priviligerad och lycklig.
Fotot på ärtskidorna är några dagar gammalt. De har redan hunnit svälla en hel del. Snart kommer vi får njuta även dessa frukter.
Broccilin står också kvar på menyn som ännu oprövad.
Men det gör inte zuccinin däremot. Jisses vilken skörd det har blivit! Och mer kommer det...Vilken underbar och mångsidig grönsak det är. Vi har den i salladen istället för gurka, i pastasåser, grytor och i soppa. Zuccinisoppa med parmesan är så ljuvligt gott att hela kroppen blir exalterad! Jag har fortfarande inte provat fritera dess blommor. Det måste jag göra...
Årets sista jordgubbar på en paj med sista burken äpplemos från fjol, med en anings för mycket vaniljsås.

Recept:

200 gr smör
2 dl socker
2 dl vetemjöl
2 dl havregryn
2 dl äpplemos
jordgubbar
1 dl gelesocker

Lägg äpplemoset i botten på en ugnsfast form. Häll sedan över vetemjölet jämt fördelat över formen. Häll därefter havregrynen, sedan sockret och hyvla till sist smöret och täck hela kakan. Det är viktigt att ingredienserna kommer i just den här ordningen för konsistensens skull.
Grädda i ca 200° tills kakan har fått gyllenbrun färg. Skiva under tiden upp jordgubbarna. Fördela dem sedan jämt över pajen.
Värm 1 dl gelesocker med 1 dl färdigblandad saft eller fruktjuice. Låt sjuda en minut och skeda sedan över det på pajen. Låt svalna så gelen sätter sig innan du serverar men vaniljsås eller glass.

Lycka till!

Örtagården

2009-07-22T08:06:00.011+02:00

På begäran av våra långväga vänner visar jag bilder från vår nya örtagård.Det började en hög sten och såg inte mycket ut för världen. Men vi hade en klar bild av hur vi trodde det skulle se ut.
David som byggde den hade däremot en helt annan bild. Mycket vackrare än den jag föreställt mig.
I betongröret hade vi tänkt att plantera ett exotiskt träd, kanske ett persikoträd. Men jag måste läsa på lite om det först. Örtagården ligger i sol och lä så det ger möjligheter till lite annorlunda varianter, men det får ju inte bli för stort heller.
Innan ett riktigt träd kommer på plats får denna vackra drivveds-stubbe utgöra kronan i juvelen. Vi hittade den på vätternstranden i somras.
Mynta och spansk Körvel.
Väderstrecken är inmurade.
Och här är då det färdiga resultatet!!! Försök nu att bortse från allt stök runt omkring...

Målartagen

2009-07-19T22:07:00.003+02:00

Under tiden David och Björn var i Västergötland passade jag på att måla. David byggde staketet precis innan vi åkte iväg och hade ingen aning om mina planer. Han blev nästan lite sur och undrade varför jag hade så bråttom hem.
Men han blev naturligtvis jätteglad när han såg resultaten av min "gräsänka-vecka".
Jag har tagit väldigt få före-efter-bilder av en anledning. Det finns så himla många saker med huset som är för fult för att hamna på bild. En av dom var trappan till andra våningen. Den var i furu, bara en sån sak, men det värsta av allt var en gråmelerad linolium-matta på stegen. Jag har hatat den från vårt första möte. Nu äntligen såg jag min chans, båda hundarna och båda barnen var borta. Jag hade huset för mig själv i en hel vecka och ingen orsak i världen att vandra upp till ovanvåningen...efter ett antal lager vit lack är vi äntligen vänner, trappan och jag!
Jag hann faktisk med en loppis i Harlösa också. Jag kom bara en timme innan stängning så alla guldklimpar var sedan länge borta. Jag såg den ena av dessa ljusstakar redan vid första varvet. Jag tog ett varv till och såg plötsligt ljusstaken igen, fast inte på samma ställe. Hm, jag tog den, gick några meter ner för att genast se den andra. Då så, 10 kronor kom jag undan med!

Björn och David på äventyr i Västergötland

2009-07-15T10:42:00.011+02:00

David och Björn stannade kvar en vecka i Västergötland. Jag önskar att jag kunde varit med.
De besökte bland annat Forsviksdagarna.
En dag åkte de ner till Gällsjön och campade med mormor.
"Akta kottarna!"

Det blev en hel del badande...
...och en fisketur på sjön...
...STOOOORT äventyr! Björn var en duktig elev och lärde sig släppa linan till botten, veva upp lite grann och höja och sänka...
Trots koncentration uteblev fisken...men det var nog roligt ändå!

(Alla foton utom det första är tagna av David. Där är Berit fotografen.)

Gräsänka

2009-06-29T23:34:00.005+02:00

Imorgon kommer David, Björn, mamma och vovvarna hem igen. Jag har haft en vecka ensam i huset som jag tillbringat målandes...Först staketet vid köksingången och sedan trappan inne. Hela huset stinker lackfärg fastän jag vädrar. Det är så varmt ute att luften står still.
Kameran är ju med David så bildbevisen får vänta.
Hann med en loppis i Harlösa i lördags också. Jag kom en halvtimme före stängning så allt fint var säkert borta redan, men jag hittade i alla fall ett par ljusstakar i glas och en karaff för hela 18 spänn. Sådan shopping är allra roligast tycker jag. När man hittar ett kap för nästan inga pengar alls!

Försommar

2009-06-23T01:15:00.007+02:00

Det som ser ut som mindre lyckade koner i bakgrunden ska fungera som stöd för stångbrytbönor och vaxbönor.Vi får se om det där stödet håller...eller snarare hur länge...
På framsidan har jag en klematis som längtar efter ett nytt staket att klättra på. Jag kommer inte exakt ihåg vilken sort det är, någon slags bergsklematis, som trivs i mycket sol.

Vad heter den här busken? Någon som vet?

Idag när jag kom hem från Västergötland såg jag att även den rosa pionen har slagit ut. Kameran är kvar med David så dom bilderna får vänta.
Även krusbären hade fått mera färg än det här. Bilderna är tagna i början av juni.

Gamla bilder

2009-06-12T00:17:00.005+02:00

Jag hittade några gamla bilder på Björn när jag gick igenom datorn.
(foto: David)

Kunde bara inte låta bli att publicera dom...
(foto: Daniella)

Annars jobbar jag på att jobba ihjäl mig just nu. Har massor av fina saker att fota och ett antal foton att redigera...ett tusen ett hundra saker att sy...

Nu är det ljuvligt!

2009-05-25T22:29:00.006+02:00

Det blommar överallt i trädgården redan. Jag går en liten tur varje kväll för att se alla framsteg och insupa alla dofter. Kryper ner på knä och tar foton. Det är inte svårt att på en blomma vacker på bild.
Tomaterna har flyttat ut. De har avstannat något i växten, men det gör de väl rätt i antar jag. Förra året drabbades nästan alla av brunröta så skörden blev minimal. Jag hoppas att det inte händer i år.

Så här ser mitt pionstöd ut. Jag har använt gamla stjälkar från spirean som jag låtit torka över vintern. Sedan lade jag dem i ett rutmönster och band ihop dem. Man höjer upp stödet allt efter pionens höjd. På avstånd syns det inte alls.
Jag älskar verkligen getramsen. Den är så vacker med dess vita små droppliknande blommor.

Nåväl, jag måste erkänna mig slagen

2009-05-16T21:47:00.009+02:00

På en av trådarna på familjeliv.se har vi haft en diskussion angående Riddarsporre vers. Stormhatt. Jag har känt mig bombsäker på att i min trädgård står en ljuvlig Riddarsporre, men efter närmare undersökningar måste jag nog påstå att det som står i min trädgård kan knappast vara något annat än en Stormhatt. Men för att verkligen vara helt säker var jag tvungen att leta upp bilder från förra året där blommorna slagit ut...där försvann också min tidigare tvekan (eller tja, felaktiga bombsäkerhet).
Jag begriper verkligen inte vart bilden på blommorna har tagit vägen, men det kommer nya bilder om inte alltför långt tid. Det knoppas överallt just nu...
Flädern brister snart. Det finns väl ingen saft som smakar så mycket sommar som just fläderblomsaft?
Björn och jag tog en upptäcksfärd i trädgården.
Vi såg att liljekonvaljen redan slagit ut...eller nästan i alla fall.
...och att vi antagligen får smaka de första äpplena från Björns fruktträdgård.

Tulpan i skymning

2009-05-14T00:23:00.003+02:00

Underbara tulpaner!

Kameran är hemma igen!

2009-05-09T23:02:00.014+02:00

Jag var ute en sväng i trädgård ikväll. Äntligen är kameran tillbaka!
Det vattnas i munnen på mig när jag går förbi rädisorna.
Äntligen körsbärsblom...
...och jordgubbar! Mums!
Jasminbersån jag planterade för en vecka sedan ser ut att ta sig fint.

Kram Anna

Wanås

2009-05-09T10:13:00.012+02:00

Det finns platser man helst bör besöka en gång om året...minst. Ett av mina favoritställen är Wanås slott som ligger ett par mil norr om Kristianstad. Jag drömmer mig bort och låter mig insupa inspiration i deras underbara skulpturpark.
Bilderna är tagna på ett besök förra sommaren. Här sitter vi inne i ett av konstverken.
Det känns mäktigt att stå på en sån här stor sten...(eller betongklump:=D)
Mamma var med oss.
Runt hela parken går en gärdsgård där ett budskap står inristat varje meter. Jag har fortfarande inte gått hela den vägen runt. Det är roligt att det finns saker kvar att upptäcka även i deras fasta utställningar.
Det är snart dags för ett nytt besök. Det ser jag fram emot!

Kram Anna

Liten önskelista

2009-05-05T06:42:00.005+02:00

Usch så besviken jag blev när lönen kom för en vecka sedan. Jag har jobbat som en tok senaste tiden och hade helt förträngt att jag var sjuk en vecka i förra löneperioden. Gah! Och nu, precis nu, har Julia fått in de där underbara köksredskapen som jag bara måste ha... Jag blir tokig! Inte vågar jag berätta för David heller att jag vill köpa Nigellas köksredkap för 500 pix, och lite till. Inte om jag måste be om pengarna i alla fall...
(Bilden lånad av Julias vita drömmar)

Hoppas att de finns kvar den 26 maj!

Kram

Muskelvärk och solbränna

2009-05-04T21:52:00.004+02:00

Det är inte särskilt intelligent att jobba i trädgården hela dagen utan att smörja in axlarna. Idag ser jag ut som en stoppskylt och musklerna värker. Men en massage låter inte lockande direkt. Dumt, mycket dumt att försitta en möjlighet till lite välförtjänt gos.
Vi har lånat ut vår kamera så jag kan inte ta några bilder på allt jag gjort. Måste komma ihåg att be om den imorgon. Det är typiskt mig, kameran har legat på hyllan i evigheter och nu när den inte är hemma vill jag ta massor av foton. Varför fungerar jag så? Är det bara jag eller lider fler människor av detta märkliga fenomen?
Jag slänger in några sommarbilder från förra året och hoppas på att ingen bryr sig nämnvärt...

Kram

Hm?

2009-04-17T00:22:00.004+02:00

Jag har funderat på att göra en ny blogg...mer inredningsinriktad och med ett nytt namn. Känner att jag har trillat över kanten och är närmre 40 än 30...absolut inte 35 längre.
Fast inriktar jag mig så kanske det blir ännu färre inlägg, och jag vill ju egentligen bli mer aktiv i detta. Det är ju så kul!
Dessutom är alla bra namn upptagna. Det tog en evighet innan jag kom på Livet runt 35. Det visade sig efter ett tag att det dessutom användes av en dam på metrobloggen som inspirerats av filmen...Hm, beslutsångest!

Den stora hemligheten

2009-03-14T07:28:00.001+01:00

Vi har ju jobbat en del på den stora HEMLIGHETEN. Och det borde varit dags att avslöja den för ett tag sedan, men det är ju alltid en hel del "om" och "men" innan man har en idé värd att presenteras. Och som ännu inte nått sin slutgiltiga form.

Så, vad är det då? Jo, en slags företagsform, eller ett gemensamt namn för våra respektive alster som vi kan marknadsföra oss under. Ett familjeföretag.

NORDFOLK

Men det är inte bara ett familjeföretag. Vi inom familjen sysslar med många olika hantverk. Vi vill att Nordfolk ska kunna representera dem alla...som ett slags varumärke. Vi vill också öppna möjligheten för att representera andra nordiska konstnärer.

Konst är ju inte bara tavlor. Och tavlor är inte bara ärvda ting. Konst är inredning. Det är en fråga om smak och stil. Den är en personlig och ibland suggestiv upplevelse. Och den är utbytbar.
Vi har haft många och långa diskussioner om vad konst är, om hur vi upplever den och om hur vi vill leva i den. Alla dessa samtal har lett fram till ett varumärkesskyddat namn, en långt ifrån färdig hemsida och framför allt en första utställning!

Och andra väsen

Utställningen kommer att vara på Hörby museum med vernissage den 14:e mars mellan kl 10.00-15.00 och pågår fram till och med den 25 april. Mamma, Berit Wilkmar, och min sambo, David Eythor Stefansson, kommer att visa tavlor i akryl.

Inom kort kommer tavlorna att ses på vår webbsite nordfolk.se. Vi kommer och att skriva mer om vårt arbete på nordfolk.blogspot.com.

VÄLKOMNA!

Vårtecken!

2009-02-04T21:37:00.007+01:00

Det viner runt knutarna men jag längtar efter våren...

Dax att skärpa sig

2009-01-14T15:48:00.002+01:00

Ett av mina nyårslöften är att bli mera aktiv i bloggen. Jag börjar med att länka till en ny tävling hos http://www.sussisvarld.blogspot.com/
Jag tycker att hon fantastiskt duktig!

Den stora hemligheten

2008-12-27T20:37:00.011+01:00

NORDFOLK

Men det är inte bara ett familjeföretag. Vi inom familjen sysslar med många olika hantverk. Vi vill att Nordfolk ska kunna representera dem alla...som ett slags varumärke. Vi vill också öppna möjligheten för att representera andra nordiska konstnärer.

Konst är ju inte bara tavlor. Och tavlor är inte bara ärvda ting. Konst är inredning. Det är en fråga om smak och stil. Den är en personlig och ibland suggestiv upplevelse. Och den är utbytbar.
Vi har haft många och långa diskussioner om vad konst är, om hur vi upplever den och om hur vi vill leva i den. Alla dessa samtal har lett fram till ett varumärkesskyddat namn, en långt ifrån färdig hemsida och framför allt en första utställning!

Och andra väsen

Inom kort kommer tavlorna att ses på vår webbsite nordfolk.se. Vi kommer och att skriva mer om vårt arbete på nordfolk.blogspot.com.

VÄLKOMNA!

Den är fiiiin...

2008-11-21T22:10:00.003+01:00

Jag har gått och släpat på mammas gamla våg i årtionden, som vare sig fungerar längre eller är särskilt vacker.
När jag fick tips om denna tjusiga varelse från Rusta insåg jag att det var dags för den gamla vågen att ta samma väg ut som den gamla köksinredningen.
När ekskivorna ligger på plats kommer jag att ta en ny bild...men nu får denna duga.

Smygtittar på köket

2008-11-12T21:50:00.012+01:00

Hej och hå vad tiden går...
...ibland hinner man knappt med sig själv. Ändå tror man att man inte får gjort något...
Tänkte i alla fall bjuda på lite förhandstittar från den OMTALADE köksrenoveringen...
Denna bilden ger er en svag aning om hur köket såg ut innan.
Här står David och river ner innertaket. Lägg märke till den HISKELIGA färgen. Den fanns under tapeten och vittnade om en tid då helt andra inredningsnormer rådde...
Rickard, vår käre vän, hjälpte oss med sin expertis och här står han med murarsleven i högsta hugg.
Golvvärmen på plats! Så skönt! Man kan sitta på golvet och dricka morgonkaffet utan problem.

Ni kommer att märka att mitt drömkök blev det som vann när luckor, vitrinskåp och färg kommit på plats...
Väggarna är vitputsade och klara!
Om ni tittar noggrant på bilden ser ni att ett fönster är sönder...Typiskt! Det for upp med ett jälka brak och påminde oss om att vi glömt att haka det!

(Alla bilder är tagna av David och Rickard)

2008-08-27T08:09:00.007+02:00

Vilka trogna läsare jag har haft...fastän jag har haft en månad, eller mer än det, semester från bloggandet. Tack alla ni som uppmuntar mig till att fortsätta! Det värmer SÅ i hjärtat!

Den största orsaken till denna "bloggsemester" är att jag börjat arbeta. Det är riktigt roligt att träffa vuxna människor igen! Misstolka mig nu rätt, jag ÄLSKAR ju mina barn, men det är rätt så skönt att göra andra saker än att ta hand om dom hela dagarna. Stads-mammor som kan fika, strosa i affärer och träffa kompisar. Vi landet-morsor har så mycket att ta hand om på gården så det är ett helt projekt att bara ta sig till Ica.
Här hemma har det under tiden hunnit hända en hel del. Jordvärmen är nergrävd, 400 m slang 1 och en halv meter under jorden. Vi kommer att installera pannan nu till helgen tror jag det var. Det ska bli så underbart! Duscha på morgonen, VILKEN LYX! Inget fasligt springande ner till källaren för att fylla på pannan, ingen smutsig ved som drar in en massa skit och ohyra, inget kallt hus när man kommer hem...oj oj oj, det är frågan om evolution för hela familjen!

Den gamla köksinredningen ligger i en hög på baksidan av huset. Äntligen har även det arbetet tagit fart. Så nu lever vi med ett tillfälligt kök i vardagsrummet. Det är trångt, stökigt och besvärligt, men vi har nog gjort det bästa vi kunnat så länge. Mamma är dessutom här och hjälper oss att ta hand om barnen och huset under tiden. Hon är en klippa! ETT GIGANTISKT STORT TACK TILL DIG MAMMA! Utan henne hade jag varit ett nervvrak...utöver det vanliga, menar jag...

Men...det allra bästa hände i förra veckan. Vi har fått vår varumärkesansökan! Så, nu startar ett fantastiskt spännande och roligt arbete! Jag kommer att blogga om det också men i en egen adress...snart delger jag den till er...

Kram

Porträtt nr 2

2008-07-01T10:36:00.013+02:00

Beautiful, beautiful Jemma...
Torkade rosor fyller rummet med doft av sommar...
Stövelknekt
Jemma bor i samma skola som min mamma, fast i magisterbostaden.
Hos Jemma finns massor av små vackra installationer...lika många inne, som ute...

En självsådd Kungsljus har lämnats precis där den står...mitt i gången...

Trädgården har jag visat bilder ifrån i tidigare inlägg. Den är helt makalös och jag kommer att återkomma till den i fler inlägg framöver...
Nu har även jag införskaffat en vit pion. Den kommer förhoppningsvis att blomma så här vackert redan nästa år.

Porträtt

2008-06-29T11:45:00.010+02:00

Det här är min mamma. Hon är inte vilken gumma som helst, utan en verkligen speciell person. Jag tror inte att någon passerat hennes värld utan att minnas henne.
Mamma bor tillsammans med Jemma och Ola i en gammal skola. Hon hyr den gamla lärarinnebostaden på ovanvåningen och en skolsal och det gamla skolköket. I skolsalen har hon inrättat sin ateljé och det går bra att besöka den om man ringer först. Är det någon här som är intresserad så skriv en kommentar så skickar jag er vidare.

Mamma är en väldigt spirituell person. Hon intresserar sig för mycket som utvecklar det inre seendet som också det återspeglas i hennes konst. Men hon reser inte enbart i tanken utan även i kropp...Här nedan kan ni se den mussla hon fick bära runt halsen när hon gick "El Camino", en pilgrimsvandring i norra Spanien på dryga 100 mil...
Ametistklustret ligger i hennes vardagsrumsfönster och renar husets energier.
Man kan tro vad man vill om sådant där, men det är en mycket speciell känsla att komma hem till min mamma på besök. Jag som är van kanske inte alltid lägger märke till det, men för en person som besöker henne en första gång är det otroligt tydligt. Helt plötsligt kommer man på sig själv att avslöja hemligheter för henne som man trodde att man skulle ta med sig in i graven. Tiden bara går fast hos henne står den still. Det är ett andhål i universum...
Prismor från köksfönstret.
Detta är en kolteckning som min pappa gjorde (Nils Wilkmar) på min mamma och mig. Mamma har vårdat den ömt och i alla år, oavsett var hon bott, har den hängt ovanför hennes säng. När hon reste till Mexico förvarade hon sina ägodelar hemma hos mig. Då passade jag på att rama in den för henne...

Mamma och Björn i hängstolen i ateljén.

Award

2008-06-25T08:38:00.006+02:00

Jag blev så glad när Leva som jag
berättade att jag fått ett pris av henne! Jag tycker verkligen att det här bloggandet är så fantastiskt roligt och givande! Alla era kommentarer och komplimanger värmer hjärtat och kan lyfta en hel dag!
Nu tänkte jag att jag skulle ge det här priset vidare till fem bloggar som jag verkligen tycker om:
Bland Rosor & Tistlar - för att du tar så underbara, ljuvliga fotografier så att fantasin skenar iväg...
Hjalle - för ditt öppenhjärtliga och humoristiska sätt delar med dig av din vardag...
Blomsterverkstad - för dina otroliga arrangemang. Du är så inspirerande...
Juliah - för din utsökta och goda smak!
Bea - för att du är så skönt ärlig och uppriktig i dina berättelser...

Såpbubblor

2008-06-22T13:55:00.005+02:00

Det finns få saker som fascinerar både vuxna och barn så mycket som såpbubblor.

Oh, du ljuvliga gubbe!

2008-06-11T14:51:00.007+02:00

Det är inte den första, utan den fjärde gubben som mognat i år. De första tre åkte snabbt ner utan någon som helst tanke på att fota den. Så ljuvligt söta och goda!
David kom hem med ett par nya trädgårdsskor till mig. Vita med söta svarta blommor på. Jag blev SÅ glad!
Daliah oh daliah, så underbar och vacker...
Intill entrén på framsidan har jag placerat denna mörkt blå Petunia. Den doftar farmor och varm sommar!

Från min egen trädgård

2008-06-09T09:06:00.002+02:00

Rhododendronbusken blommar för fullt.

Pionerna borde ha fått ett litet nät så att de inte hänger ned.
Lupinerna har en sådan makalös färg att de nästan sticker i ögonen.
Liten ljuskrona, fyndad på Eko-hallen för 60 kr.
Afrikansk Margerit...(fast damen i affären sa att det var en lilja!)

Bilder från min mammas hem...

2008-05-28T23:19:00.020+02:00

Vi reste upp till min mamma helt spontant i några dagar. Naturligtvis glömde jag kameran (igen) så jag lånade mammas mobil. Bilderna blev inte alls särskilt bra, men kanske kan de ändå återge denna fantastiska trädgård som omger huset...

Mamma är konstnär, men just nu är drejskivan övergiven.

Hela trädgården är uppdelad i små rum och runt varje hörna står någon slag installation.

Det finns 3 verandor på huset. Denna leder in till ateljén och galleriet. Den vackraste och största av verandorna glömde jag lägga över innan jag reste hem.

Rosorna blommar om ytterligare någon månad...

Denna vackra vagnen är det första som möter blicken när man svänger in på den lilla grusvägen...

Den lilla bäcken leder fram till en damm. Dammen blev jag dock förbjuden att fota vid detta tillfället. Den måste rensas först.

Denna magnifika dörr leder in till den gamla skolsalen...

I hörnstolpen på balkongen har ett blåmespar flyttat in. Jag försökte förgäves fånga dom på bild, men det lyckades inte.

Kaminen i ateljén.

Griffeltavlan är orginal från 1901 när skolan invigdes.

Mors dag!

2008-05-25T07:55:00.010+02:00

En dag som denna måste man börja inlägget med ett stort grattis till alla jordens mammor! Jag hade önskat frukost på sängen, men Björn väkte mig redan kl 5.00 imorse! Lite trött och omtumlad stapplade jag ner för att göra en flaska välling till honom och en halvtimme senare hade han bajsat ner hela pyjamasen. Lagom roligt!

I fredags var vi runt halva Malmö i jakt på golv- inspiration. Vi började med Bauhaus där vi faktiskt hittade det golv vi tror att vi ska ha i köket. Ett svart granitgolv, men gjort av laminat. Jag har varit fullständigt allergisk mot dessa stenplagiat tidigare, eller jag är det ännu, men det här golvet var riktigt bra gjort. Ytan är skrovlig och det är en svag sänkning i fogarna runt plattorna.

Väl inne på Svågetorp i Malmö stack vi förbi Ilva för lite inspiration. Jag berättade för David om en porslinsburk för potatis som jag sett där ett halvår tidigare, men som varit slut ett tag. Nu hade den i alla fall kommit tillbaka med en kompis avsedd för lök. Jag har ju nästan dille på vackra burkar så jag hade gjort upp en övertalningsplan, men David blev lika förtjust som jag, så den behövdes aldrig användas...

Det blev en sväng inom Ikea också innan vi körde hem och på vägen ut hittade vi helt otroligt billiga kermikkrukor som jag måste tipsa om! De är 35 cm i diameter och kostade ynka 35 kr styck!!! Vi köpte 6 st, men jag ska nog åka tillbaka på måndag och köpa 10 till. Om man penslar dom med lite yogurt eller filmjölk ser de snabbt vackert patinerade ut.

Grattis på födelsedagen!

2008-05-23T07:39:00.005+02:00

Jag ringde min syrra igår kväll. Klockan var inte mer än nio, men hon hade redan lagt sig. Så är det när man har djur...Jag tror säkert att meddelandet gick fram, men eftersom jag vet att hon är här inne och läser så;
ETT EXTRA GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN GUMMAN!!!

Köksinrednig

2008-05-19T21:59:00.005+02:00

Detta är min mans drömkök...

(Bild från; www.branschnyheter.se)

Jag tycker att det är snyggt, men det är inte vitt, det är inte romantiskt, det är inte klassiskt - Houston, we got a problem.
Jag tycker till och med att det ser väldigt manligt ut. Mitt favoritkök tillhör Sylt på fl som jag för övrigt måste gratulera lite extra för att det ska visas upp i min favorit-tidning framför alla; Lantliv...

(Bild från Sylt/ Villahemmet.blogspot.com)

Det var ett tag sedan...

2008-05-19T16:17:00.007+02:00

Det är nästan en månad sedan jag gjorde ett nytt inlägg i bloggen. Det har varit bråda dagar, en nackspärr från en annan värld och några grillkvällar, som gjort detta bloggande så gott som obefintligt. Jag har dessutom råkat ut för en förkylning och en 1-åring med vattkoppor...Life´s a bitch!
(En otroligt tjusig vattenslangshållare som jag fick i födelsedagspresent av Jimmy och Katja)

Eller, livet i övrigt är inte alls så jävligt, det är bara hälsan det är fel på för tillfället. Jag fick jobbet på systembolaget (jippie) och dessutom blev banklånet godkänt, så nu kan vi starta vår VÄLDIGT EFTERLÄNGTADE köksrenovering.
I lördags åkte vi till Ikea för att tala med deras köksexperter, men ärligt talat fick vi inte särskilt mycket hjälp av dom. Killen stod mest bara bredvid och tillförde inget själv. Jag undrar om det var tydligt att vi hade tänkt på detta mycket själva redan så att det var därför han var tyst...? Eller om han bara var dålig på sitt jobb helt enkelt? I vilket fall blev beslutet att vi inte skulle använda några av deras produkter. Vi ska med hjälp av vår gode vän och snickare Rickard göra det mesta själva. Och det kommer att bli så fint!
(Äppelblom från fruktträdslunden vi planterade i höstas)

Jag har lite problem med min dator som tydligen är full av bilder (gamla) så jag kan inte visa några på hur köket ser ut idag, men den chocken kommer. Jag ska varna i tid för känsliga läsare...

Istället får ni njuta av lite blommande trädgård. Det var här bakom det stod 3 höga granar som nu är ett minne blott. Det kommer att göra under för mina syréner! Kram på er!

En del små favoriter...

2008-04-23T13:36:00.011+02:00

För ett tag sedan hade vi en diskussion om var eller hur man förvarade sina diskborstar. Jag som är loppis-tokig och har en förkärlek till Kockumstillverkade prylar hittade den perfekta burken för detta förra sommaren...Den hade till och med en liten tapp-kran så att man lätt kunde tömma ut vattnet.

Några veckor senare kommer min mamma på besök och skrattar högt när hon får se mitt nya fynd. Då berättar hon för mig att det är ett gammalt lavemangskärl. Man hade alltså vatten i kärlet och på den lilla tappen
satt en gummislang vars andra ände stacks in i rumpan på folk...Jag måste tillstå att det vände sig några varv i magen på mig, innan jag beslöt mig för att helt bortse från detta. Trots allt finns det ingen del som jag har som har suttit i någon ända!

På en annan loppis ropade jag in "såpan", "sodan" och ett tvättfat i samma blå-vita emalj.

För dom som ännu inte införskaffat dessa skrubbhandskar för färskpotatis vill jag varmt rekommendera dom. Mina köpte jag på en av mina favoritaffärer i Malmö http://www.tusentyger.se.

Det är skillnad på olivolja och olivolja. Bengt Frithiofsson har haft den goda smaken att introducera dessa på den svenska marknaden. Tryffeloljan är magisk och förhöjer vilken bolognese som helst! Citronoljan på en sallad och den känns vårig även om den är höstrusk ute...
Anna och Fanny Bergenström har givit ut en hel drös kokböcker nu. "Kärlek, oliver och timjan" hittade jag på bokrean i år. Underbara bilder och goda recept!

Numer vet jag knappt om jag är skåning eller västgöte. Skogen och tivedstrollen ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Jag tror att David tycker att mina glastroll är lite tantiga...men det är smällar man får ta!

Racer-bilen

2008-04-19T07:05:00.007+02:00

Idag kommer en himla massa gäster. Vi ska fira Björn, som fyllde ett i måndags, och hans kusin, som fyllde tre i tisdags.

Huset fullt med andra ord!

Björn fick den här av oss redan i måndags. Vi kunde inte hålla oss den är ju så fin!
Vi köpte till slut den här i Malmö, men den finns att beställa på web-shopen http://www.poppilopp.se

Ha en trevlig helg!

Vårkänslor

2008-04-14T23:26:00.009+02:00

Jag är trött efter en lång 1-årsdag med Björn. Vi har haft det underbart mysigt, ätit tårta och njutit hela familjen.
Jag tänkte inte göra ett längre inlägg idag utan vill bara bjuda på lite VÅRBILDER från vår trädgård...

I gjutjärnsgrytorna som jag skrivit om i ett tidigare inlägg planterade jag penseér.

Mitt för tillfället väldigt välrensade land...det som skådas i mitten är massor av jordgubbar...

Sen fick jag för mig att leka lite i photoshop...

Tack...

2008-04-04T08:23:00.009+02:00

Min man är fantastisk! Det finns inga ord som egentligen kan beskriva hur oerhört tacksam jag är över att ha träffat honom.
Vi hade kört till Malmö, Björn och jag. Jag skulle ju bland annat köpa tyg (resultatet syns i förra inlägget), ta en sväng om Ikea och Möllans Ost. Vi började i alla fall med att träffa David och åt en lunch med honom.
Efter lunchen gick vi en snabbsväng förbi Indiska. Jag hinner inte in i affären förrän mina "Oh" och "Åh" kryper fram. Jag älskar Indiskas kläder! Kanske inte den bästa kvalitén, men ack så vackra...Men det kvittade vad jag tog i min hand hängde jag tillbaka det på galgen och suckade.
Jag är alltså helt hopplös! Jag kan lägga nästan hur mycket pengar som helst på inredningsprylar, eller kläder till barnen, men jag kan inte köpa kläder till mig själv. Jag känner mig egoistisk, fast jag vet att jag inte är det. Men jag kommer inte över det. Det är en slags kvarleva från tiden (den väldigt långa tiden) som ensamstående ung mamma. Jag har fastnat i ett fattigmanstänk...
Vi går ut ur butiken utan att ha köpt en pryl.
Björn och jag åker iväg på våra äventyr och sedan hem. Vi är hemma en dryg timme innan David kommer och jag står med middagen som vanligt när han kliver in genom dörren. I handen har han en påse från Indiska...med ÅTTA tunikor i...till mig!

Jag plockade den ena vackrare än den andre ur påsen och till slut började jag gråta. Det var det mest romantiska någon någonsin gjort för mig!

Kuddar

2008-04-01T10:44:00.006+02:00

Fel kuddar i soffan skapar ett stökigt intryck, och jag har haft fel kuddar jättelänge! Förra veckan var jag på Stoff&Stil i Malmö, en av mina favoritaffärer, och hittade dessa tyger.

Känner mig ganska nöjd med resultatet (även om de är hästvägar ifrån Kajsas skönheter...)

Och snön ligger vit på taken...

2008-03-26T10:02:00.011+01:00

Härom natten hade vi den kallaste natten i år på -13,5°...Himlen lyser klarblå men det knastrar under skorna och tårna känns stelfrusna. Det är märkligt att jag lyckas hoppas på våren alldeles förtidigt - varje år! Nu vill jag ju bara ha sol och värme! Jag vill ut i trädgården och bryta naglarna och få träningsvärk på baksidan av låren!

Det känns tråkigt när snön kommer vid fel årstid. Jag vill ha den vid jul, precis som alla andra. Men i Skåne är vita jular ovanligt. Jag vet inte om mitt minne lurar mig, men kom inte vintern och julen samtidigt förr? Jag tror mig märka av växthuseffekten...

Även om den kom sent, snön, så är den fortfarande vacker. Landskapet stillnar på något sätt. Det blir tystare ute. Det enda jag hör är fågelkvitter och tranor som liksom jag beklagar sig. Och katten så klart som leker pajas framför kameran...
Vi fick rutchkanan mot att vi hämtade den. Den ska få ett lager vit färg så att den lyser upp varma sommarnätter också.
Nu sover trädgården igen, allt har stannat av och hos mig kliar det bara i fingrarna...

Potatissallad - För den goda smakens skull

2008-03-19T09:56:00.003+01:00

Idag finns det så många olika dieter och bantningsrecept att man inte kan hålla isär dom längre. Man måste följa en metod annars riskerar man att få motsatt effekt.
Den ena är utan proteiner, den andra utan kolhydrater, en tredje med mycket fett eller kanske helt utan fett... Alla gamla regler vi lärde oss om hälsosam mat tycks vara bortblåsta...
Är man då en bakåtsträvare om man försöker hålla fast vid tallriksmodellen och hävdar att lagom portioner med lagom mycket motion är lösningen? Jag är i alla fall HELT övertygad om att mina extra kilon beror på för mycket mat och för lite motion!
Jag älskar mat, jag älskar att laga mat och älskar att bjuda på mat. Receptet här nedan är visserligen ett smal-mats-recept (enligt någon av metoderna) men jag rekommenderar det enbart för den goda smakens skull!

Annas Potatissallad

1 kg kokt potatis
2 st gula lökar
1/2 purjolök
250 gr naturell keso
2 dl creme fraiche
1/2 pessad citron

Salt & svartpeppar

Det är underbart med en näve hackad koriander för den som önskar...

Serveras till grillat kött eller fisk.

Smaklig spis!

Om det bara kunde sluta regna...

2008-03-14T21:29:00.006+01:00

Jag vill ut och rensa landet! Tog en snabb sväng förbi det i eftermiddags och såg till min stora glädje hur persiljan och gräslöken har tagit sig! Det har ogräset också, eller det är på god väg i alla fall. Några nässelrötter och kirskålsskott har jag fått med mig på vägen förbi, men det är dags att ta i med hårdhandskarna.

Om det bara kunde sluta regna...

Välkommen till Björkhaga

2008-03-14T18:05:00.008+01:00

Hur viktigt är inte det första intrycket? Det fanns en tid då man såg dessa anskrämliga gröna plastbrevlådor på var och varannan villa. Hur kommer det sig att dom blev så populära egentligen? I USA finns det ett mode runt brevlådor. Kan denna brevlåda representera en tid ur det svenska modet? Eller är det så att det aldrig har kommit på tapeten i Sverige?

På Järnia i Hörby är inte utbudet stort, trots att det faktiskt är en mycket välsorterad butik. Men så är väl inte brevlådor deras specialitet heller. I vilket fall hittade jag en enkel i obehandlad furu som jag beslöt mig för att måla vit.
Jag blev ganska nöjd med resultatet trots att texten blev lite klumpig.

Härom veckan var vi på Ikea och skulle bara handla hyllplan och klädkartonger. Jovisst, notan slutade på 2800:-...Och ändå var det bara småsaker som följde med hem i påsarna...
På väg ut, i en liten hörna som jag inte alls tänkte gå in i, hittade jag i alla fall det verkliga fyndet! En vit bricka med blå detaljer i emaljerad plåt. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle hitta något liknande där, men ibland lyckas dom att överraska.

Som avslutning måste jag bara bjuda på lite underbara syrénknoppar.

Annas mörka mäktbröd

2008-03-13T17:13:00.005+01:00

Jo, jag tänkte att jag skulle bjuda på lite gott. Jag har en bok ståendes i köket där jag fyller i trevliga recept. Kravet för att hamna i boken är att de är inte kopierade från någon, men lite modifierade går bra...lite som en egen husmoders-handbok. Några av recepten kommer från väninnor som har haft lust att dela med sig, andra har jag hittat på alldeles själv. Alla recepten är provlagade.

Nåväl, här kommer i alla fall mitt recept på mörkt bröd:

8 dl vetemjöl
4 dl rågsikt
1,5 dl linfrön
1,5 dl solroskärnor
2 bl branflakes fruit
3 dl rågkross
3 tsk bakpulver
5 tsk bikarbonat
3 tsk salt

Blanda väl.

12 dl filmjölk
2,5 dl mörk sirap

Blandas och röres ner i den torra blandningen. Konsistensen ska vara som en tjock smet.
Smöra och bröa 2 formar.
Grädda 2 timmar i 150° i den nedre delen av ugnen.

Låt er väl smaka!

Trädgårdsfynd

2008-03-12T12:32:00.012+01:00

I skogen bakom våran trädgård ligger det ett antal irriterande skrothögar. Det är gamla brädor fulla av spik blandat med trasiga flaskor och rostiga rör. Jag blänger på dom ilsket varenda gång jag ser dom. En liten skogsmulle i mig protesterar högljutt. Jag kan inte förstå hur man så hänsynslöst kan slänga ut sådant i naturen!
Igår tog jag mod till mig och undersökte den ena högen lite noggrannare. Och döm om min förvåning när jag hittade lite skatter gömda under skräpet. Tre gjutjärnsgrytor, beklädda av spirande grön mossa och slitna på det där alldeles underbara sättet.

Jag har ännu inte bestämt var dom ska stå, eller vilka blommor jag ska ha i dom, men det kommer snart.
Syllarna kommer nog att utgöra en del av installationen...

Bland skrotet hittade jag dessa konstiga figurer. Jag har ingen aning om vad det är (*någon*?) men jag tror att de kan smycka rabatterna riktigt vackert fram i sommar.

Den här statyn fick vi, David och jag, av hans mostrar när de var här förra året. Jag tycker den är så makalöst romantisk.

Rabarberna lovar paj och kräm redan nu...

Det är vår i trädgården!

Om Livet runt 35

2008-03-11T23:52:00.009+01:00

Jag funderade på varför jag skriver den här bloggen egentligen. Det är ju inte en ren och skär inredningsblogg, trots att det är ett av mina stora intressen. Inte heller handlar den särskilt mycket om trädgård, som undertiteln antyder, inte ännu i alla fall.
Det är istället som en cyberdagbok med publik. Ganska utlämnande på sina ställen, kanske lite utmanande på andra. Inte särskilt oskyldig och rent av exhibitionistisk. Hur många sådana bloggar finns det egentligen? Vad är det som driver folk till att skriva om sina känslor, öppet och medvetet, i ett forum som kan läsas av vem som helst...när som helst...? Kanske är det ett hävdelsebehov eller så är det bara bekvämligheten i att uttrycka sig i skrift...Utan att man blir emotsagd och tvingas ha belägg för alla åsikter... Samtidigt är det ett bekräftelsebehov som uppfylls varje gång man får en kommentar på ett inlägg. "Jag blev hörd", eller"Jag blev sedd"...eller "Jag är någon"...

Vissa bloggar är väldigt mycket mer utlämnande än den här. De kan vara så personliga att det nästan känns lite som att man tittar på en ny säsong av Big Brother. Snaskiga detaljer om sexliv radas upp efter varandra och själv undrar man ibland om man blivit frigid som inte tycker att det är så spännande längre. Kanske handlar det snarare om en personlig mognad. Det är vuxenpoäng på att pippa på lördagar...bara på lördagar.
Ändå gör det personliga utlämnandet skillnaden på hur intressant en blogg är. Kan man beröra utan att bli personlig? Är inte en allmängiltig text lika spännande som telefonkatalogen?
Kanske är det inte konstigt att många författare är ensamma stofiler. Avskärmade från det verkliga livet försvinner dom in i fantasins värld, i en värld där dom kan utnyttja sig själv eller andra människors upplevelser för att beskriva ett händelseförlopp. Om det är en sann berättelse har det ingen betydelse om personerna har fiktiva namn för den som känner sig träffad.
Men vad är det då som driver mig? Kanske är det bekräftelsebehov, kommentarerna betyder mycket mer för självförtroendet än jag vill erkänna. Än så länge har jag inte tagit bort dom negativa kommentarerna jag har fått (2), på något sätt tycker jag att även de driver diskussionen framåt. Det är viktigt att ifrågasätta sig själv ibland, checka av, så att man vet att man är på rätt spår.
Men är det bara ett bekräftelsebehov? Vad kallas den glädje som uppfylls när man inser att man lyckats fånga läsaren, öka spänningen och skapa intresse för att återkomma? Egoism?

Snart ingen hemlis längre

2008-03-05T15:13:00.004+01:00

Nu har vi gjort det! Vi har fixat en varumärkesregistrering! Det känns som det första verkliga steget mot skapandet av vårat eget företag. Jag vågar inte skriva namnet här ännu och knappt vad vi ska pyssla med...Men jag tror att det kommer bli riktigt bra!
Gah! Jag måste sluta skriva innan jag försäger mig!!!

Missförtroendeförklaring mot kung Bore

2008-03-04T12:44:00.008+01:00

Jag tycker verkligen mycket om snö...men när den inte har kommit under hela vintern behöver den väl för fasen inte dyka upp lagom till påsk!

Enligt bondepraktikan kan man ansa rosorna när björklöven är stora som musöron. Igår, när solen sken och det bara blåste så där svalt och skönt tänkte jag att det var dags att vårstäda trädgården. Jag lyfte bort det skyddande lagret med löv och ris som jag lagt över rosenrabatten. Under fanns det massor av vårlökar som vittnade om att värmen inte är långt borta. Björn satt mitt på gräsmattan och studerade stråna bara så där ingående och intresserat som ett litet barn kan göra. Vi njöt, och äntligen kändes vintern över.

Efter en stund gick vi in och lagade lunch, och då hände det! Jag tyckte att det kändes som om jag blivit grundlurad av kung Bore själv. Det började snöa...och det slutade inte...I morse hade vi ca 10 cm snö.

Nu funderar jag över om mina stackars rosor överlever slaget. Tulpanerna och påskliljorna gör det, men mina rosor?

Den enda som verkligen struntar i när snön kommer är Skolli...

Dopklänningen

2008-03-03T13:25:00.009+01:00

Jag vet att det är lite skryt, men jag är så stolt över dopklänningen jag sydde till Björn, så jag tänkte lägga upp lite bilder.

Jag köpte ett mönster som jag ritade om. Jag ville ha ett äldre snitt på den, lite medeltida, lite nordiskt.
Längst ner broderade jag Björn 2007-04-14...

Detta vackra bandet hittade jag på Tusen Tyger (en väldigt trevlig butik) i Malmö.

Och så här fin var han i den...med hätta och allt!

Pappas födelsedag

2008-03-03T09:46:00.005+01:00

Idag fyller pappa 60 år. Det känns lite vemodigt för vi har inte talat ut ännu. Jag undrar om han är nöjd med att ha det så här? Jag undrar om han kommer att sakna mina gratulationer? Jag undrar om han saknar mig?

Det är märkligt att fastän jag är 35 år gammal känner jag mig som en liten flicka så fort jag grälar med mina föräldrar. Jag vill så gärna vara en betydelsefull person i deras liv. Inte någon som man kastar bort, eller väljer bort...
Jag minns när pappa flyttade till Umeå. Jag tror att jag var 8 eller 9, är inte riktigt säker, och jag undrade om han saknade mig då också. Jag kommer ihåg födelsedagar som han inte ringde, några julaftnar också, och det gjorde så ont. Den smärtan var stor och äkta. Mycket mera äkta och ofärgad än den jag känner idag. Men ändå är det den samma...ändå undrar jag om han saknar mig?

Kanske läser han det här? Kanske har min syster skvallrat om bloggen...? Kanske läser han och lyssnar till mina ord? Kanske förstår han att han är betydelsefull i mitt liv?

Master bedroom

2008-02-26T12:53:00.006+01:00

Då ska vi se om jag lyckas lägga upp det här så att bild och text sammanfaller på ett snyggt och logiskt sätt. Det är inte alldeles självklart på den här bloggen ska ni veta...

Men här kommer i alla fall lite bilder på det FÄRDIGA sovrummet.
I bakgrunden skymtar ni furugarderoberna. Vi bestämde oss för att bara måla speglarna vita, jag vet inte om jag är helt nöjd med det beslutet ännu. Tanken är att det ska komma en slags schablon på spegeln också.
På den helt underbara lilla butiken Idyll&Interiör i Hörby hittade jag porslinsknopparna.

Det blev plats för en liten datorhörna också. På väggen ovanför har jag förställt mig två eller tre vita hyllor och vid sidan om vill jag ha en helkroppsspegel. Vi har faktiskt inte en enda stor spegel i hela huset. Kanske blir det lättare att motivera sig till att gå ner några kilon om man ser hur katten man ser ut?

Här kan man förresten också skåda resultatet av operation dagsverken - de otroliga dörrarna! Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon velat dölja dessa skapelser bakom en slät playwood-skiva!
Taket valde vi att måla bara en gång för att få fram lite shabby-chic-känsla. Jag älskar det!

Nästan klart...

2008-02-13T00:28:00.001+01:00

Äntligen, och då menar jag verkligen ÄNTLIGEN är vårat sovrum nästan klart! Idag har jag målat andra lagret färg på väggen, målartvättat golvlisterna och alldeles för en stund sedan blev jag klar med grundningen av dom också. Det är alltså två lager lackfärg som återstår för att det ska vara helt färdigt. Men, det är ju alldeles underbart!
Det känns som att jag har gått och tjatat om det i evigheter. Detta rum har används mest som en slags gigantisk avställningsyta för alla saker som vi inte visste var vi skulle ha. Symaskinen, datorn, den ännu inte inkopplade diskmaskinen (!!!), och skötbordet ovanpå den (?), ett linneskåp och två furugarderober.
Björn har nu hunnit bli 10 månader och mamma längtar efter att bara vara Anna ibland...att ha ett eget sovrum underlättar liksom hela grejen! Jag kan bara inte vara så där naturlig och slappna av när jag vet att min son ligger en och en halv meter bort och kan vakna och kika mellan spjälorna. Vissa kan, jag lägger ingen värdering i det, men jag kan bara inte. Och nu längtar jag efter min man! Och att ligga i sängen och läsa en god bok!
Två lager lackfärg, som sagt...Det borde nog vara inflyttningsbart runt Alla hjärtans dag! Snacka om timing!
(En tidsoptimist räknar aldrig med torktiden...)

Min mammas hem

2008-01-31T22:21:00.002+01:00

Jag är hemma hos min mamma på besök. Hon bor i en alldeles fantastisk gammal skola byggd i slutet på 1800-talet. Panelen och kaklet ni ser i bakgrunden är troligtvis i orginal. Kranen fungerar tyvärr inte...

Skåpet är platsbyggt och har en otrolig höjd på tre och en halv meter...

Och i köket står en gammal, fullt fungerande vedspis...

...mitt i vardagsrummet finns en hängmatta...

När jag tänker på min egen inredningsstil inser jag att äpplet ändå inte fallit så långt från trädet...

2008-01-24T11:03:00.000+01:00

Gah! Jag känner mig så extremt uttråkad. När Björn föddes var hela kroppen fullproppad av hormoner och jag behövde varken sova eller äta för att orka med. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle kunna bli en hemmafru och inte göra annat än att ta hand om hemmet.
Men nu...jag tittar på honom, försöker möta ett leende, men det känns krystat och inte ett dugg ärligt. Och jag skäms. Naturligtvis märker han att det är något fel på mamma, och sen sätter hela 9-månaders-ångesten i gång. Han har separationsångest och jag har vill-känna-mig-vuxen-ångest. I kombination är det värre än salt i pannkakan.
Samtidigt är det dags att börja söka jobb. Restaurangen som jag jobbade på har sålts under min mammaledighet. Det stör mig visserligen inte, för jag hade inte kunnat gå tillbaka till chefstjänsten. Jag arbetade 50-60 timmar i veckan och det vill jag inte göra längre.
Faktum är att jag knappt vet vad jag vill göra. Eller jo, jag vill arbeta med ett kreativt arbete. Jag besitter förmågan att formulera mig och jag har en begåvning för att sy och designa men jag lider av ett dåligt självförtroende. Eller kanske är det mest dålig disciplin...
Jag gick in på ams hemsida. Det var ingen hjälp direkt. Jag insåg att jag saknar erfarenhet från allt annat än restaurangbranschen. Till slut hamnade jag under kategorin okvalificerade yrken. Men...jag biter hellre i ett surt äpple och återgår till branschen än att starta om som städerska.
Jag vet att mycket handlar om att våga. Men det finns ju två ingredienser till som är minst lika viktiga - om inte viktigare - tid och kapital. Som mammaledig har man inget av det.
Så, jag köpte en 22-kronors lotto och hoppas på det bästa. Jag tycker att jag är värd en andra karriär. Jag vill inte bli en bitter gammal servitris med krum rygg och dåliga knän.

2007-10-25T20:43:00.000+02:00

Ja, jag förväntade mig för mycket. När jag kom hem var ingen hemma. Huset var skitigt och det såg ut som att dom haft semester från mig också. Jag blev skitsur. Skällde ut David efter noter (per telefon) och funderade allvarligt på att åka iväg en vecka till.
Det tog nog längre än jag förväntat att komma över den initiala besvikelsen också. Sitter här i skrivandets stund och grämer mig lite fortfarande.

Men jag hade i alla fall en underbar semester med Ulrika och hennes son James. Vi befann oss i hennes sommarstuga som hon bjudit upp mig till massor av gånger, men som jag nu för första gången besökte. Helt fantastiskt!

Västkusten är speciell. Jag vet inte om det är ljuset som skapar den där lite magiska känslan.

Vi hittade kantareller mitt inne i sommarstugeområdet. Gissa att vi frossade!

Semester från disken

2007-09-19T21:50:00.000+02:00

Jag smet. Jo, så känns det. Bort från huset, från alla "måsten", från mannen och tonåringen. Egentligen borde jag se det som att vi är på semester, Björn och jag, men jag släpper liksom inte taget. Rätt som det är fångar tankarna mig och jag stressar upp mig. "Det vill jag göra" (när jag kommer hem)..."och det"..."och det".
Det är inte hälsosamt att hålla på så här, det vet jag. Jag ställer rätt höga krav på mig själv och det affekterar min omgivning, framför allt min familj. Jag borde kanske öva på att slappna av lite grann.
Men sen ser man ibland några gamla bekanta på tv, och genast infinner sig känslan av att dom är så mycket mera lyckade än mig. Prestationsångesten stiger till oanade höjder. Om jag bara kämpade lite till, eller verkligen la manken till, så skulle kanske jag också...
Jag tillhör generationen från det tidiga sjuttiotalet. Vi har det inpräntat i ryggraden att vi alla kan lyckas bara vi försöker tillräckligt länge. Individualister som kan klara allt. Uppfostrade av våra demonstrerande föräldrar som trodde att dom kunde förändra världen. Fast vi är mer intresserade av att förändra oss själva.
Och sen, när vi inte orkar hålla tempot smiter vi. Försöker desperat hitta ursäkter för att rättfärdiga en veckas semester.
Det kanske inte alls är ett typiskt sjuttiotalist-problem heller. Kanske är det ett typiskt kvinnligt problem. Trots allt har jag ju en svag förhoppning att David äntligen kommer att instalera diskmaskinen nu när han fått diska en vecka själv. Men jag vågar inte hoppas.
Kanske är jag bara extremt bekräftelsekåt. Jag menar, helst skulle jag vilja ha stående ovationer när jag storstädat hela huset...med en fem-månaders bebis på armen...och fortfarande har maten klar när David kommer hem från jobbet. Men det hade räckt att han tog disken faktiskt...på eget initiativ!

Daniellas Bilder

2007-09-10T17:30:00.000+02:00

Jo-Anne

Björn och Scarface

Sent...

Vackert ogräs

Visst har hon öga för skönheten, min dotter?

Dopet

2007-09-08T21:42:00.000+02:00

Jag kommer ihåg när Daniella döptes. Det var i Johanneskyrkan i Malmö tillsammans med tre andra barn, vars namn jag inte alls kommer ihåg. Kyrkan är gigantisk och därmed inte ens halvfull fast vårat sällskap innehöll ca trettio gäster.
Prästen öppnade ceremonin med att säga:
"Vi föds alla till syndare!"
Det for en ilning längs min ryggrad och jag kände hur hela jag stelnade till. Jag tittade ner på denna vackra fyra månaders flicka jag höll i min famn och kunde inte se ett syndigt tecken i hennes näpna ansikte. Helst hade jag velat resa mig upp och försvara henne. Ryta åt den gamle mannen i predikstolen och fråga honom vem av dom två som är syndigast. Är det inte livet som gör oss till syndare?
Men jag sa aldrig någonting. Jag var ung och oerfaren. Vad skulle jag säga till en gammal präst om livet? Eller dopet? Vissa präster inger en sådan pondus att det känns svårt att prata med dom alls. Det känns säkrast att lyssna, och kanske kommentera när man gått därifrån...
Jag var fast besluten att inte låta detta hända igen när det var dags att döpa Björn. Vi satt en sen kväll och spånade och kom på den fantastiska idén att döpa honom i havet vid Knäbäckshusen. Några dagar senare ringde jag till Simrishamns församling och talade med en präst. Han lät faktiskt inte helt oäven fram tills att jag nämnde arvssynden. Då sa han med höjd röst:
"Du vet nog inte vad dopet går ut på..."
Och sedan fortsatte en lång predikan innan han slutligen sa att det ändå inte var han som skulle hålla i ceremonin utan en annan präst som för tillfället var på semester.
Jag skakade när jag lade på luren. Jag hade inte förberett mig på ett sådant motstånd. Samtidigt blev jag lättad över att få en ny chans. När jag ringde igen, några veckor senare, hade jag hunnit tänka fram ett tiotal argument som med stöd av bibeln pekade på barnens oskuld.
Jag behövde inte använda ett enda. Prästen som skulle hålla i vår ceremoni var oerhört tillmötesgående och till slut blev allt precis som vi ville ha det.
Vi hade till och med tur med vädret!

Livet runt trettiofem...

2007-08-07T21:13:00.000+02:00

Livet runt trettiofem...Vad innebär det? Tja, idag är vi sjuttiotalister och vissa av oss är inte ens vuxna ännu. Idag hade jag ett möte med en psykolog. Hon tyckte nog att jag var på väg att bränna ut mig... igen...Vi sjuttiotalister skaffar barn och karriär i samma ålder, och tror till råga på allt att vi ska klara av det! Vi är både individualister och idealister på samma gång. Speciellt vi som växte upp med gröna vågen och rödstrumporna i vaggan. Internationalen ljöd som en vaggsång i barnkammaren fast vi fortfarande blev döpta i kyrkan. Mina föräldrar var faktiskt så vågade att jag fick två gudfädrar istället för en av var sort. På det ofria sjuttiotalet var det en stor skandal. Kanske hade det varit bättre om de vore homosexuella. Kanske hade det var så skandalomsusat att det skulle accepteras. Kanske inte alls. Jag var i så fall om möjligt lika hatad eller fruktad. Jag är en första generationens hippie-unge! Jag var ett barn med tovigt hår och trasiga jeans som mina föräldrar stoltserade med. De skulle visa att de med idealism kunde uppfostra ett barn utan materiella behov eller önskemål. Tänk så fel det kunde bli!

Operation Dagsverken

2007-08-07T20:54:00.001+02:00

Hur gör man när man inser att bara underhålla ett hus och en familj tar så mycket av ens tid att man inte längre hinner träffa sina vänner?
Vi har hunnit bli trettiofem, de flesta av oss, någon har hunnit bli fyrtio. För femton år sedan hängde vi på under-ground-klubbar i Malmö och svartkrogar runt Möllan. Då hade vi en massa tid för varandra. Nu har vi flyttat ut från stan till egna hus, vi har barn, bil och heltidsjobb och är precis så där lagom mycket Svensson som vi står ut med, väldigt mycket mera Svensson än vi någonsin trodde vi skulle bli.
Men vi gör det inte för att vi tror att vi måste. Det ÄR faktiskt roligt att påta i trädgården och hur tantigt det än låter planerar jag i fantasin för min toppmoderna tvättstuga. Någonstans på vägen har jag alltså blivit vuxen utan att jag ens har märkt det.
Jag vet inte om det i realiteten är så att man ännu inte har skaffat sig tillräckliga rutiner, för hur man än beter sig, hinner man aldrig ikapp. Jag kommer ihåg när min mamma var i vår ålder. Hon sa alltid att hon ville ha fyrtioåtta timmar på ett dygn. Det är nog först nu som jag verkligen inser vad hon menade.
Till slut har man stressat sig genom ett par veckor, får tuppjuck och "smiter" hemifrån för att träffa sina vänner. Det är nästan så att man har dåligt samvete att man inte har träffats på länge, kanske till och med glömt av att ringa. Dagen efter kanske man är lite bakis, i alla fall trött, efter att man kommit sent i säng och då får man inte heller något gjort hemma. Helt plötsligt har hela helgen försvunnit och inget av det planerade kunde strykas av från att-göra-listan.
Men nu har vi faktiskt kommit på hur man förenar nytta med nöje! Vi kallar det för Operation Dagsverken och det går helt enkelt ut på att vi hjälper varandra. Den som får hjälpen ser till att allt material som behövs är införskaffat och bjuder på mat. Vi har pratat om det ett tag och alla har varit överens om att det är en lysande idé och nu i lördags gjorde vi slag i saken och träffades hemma hos oss.
Vi bor i ett tegelhus från 1945. Någon gång under sjuttiotalet har de förra ägarna satt upp playwood på de vackra spegeldörrarna. Det hade jag inte upptäckt när vi köpte huset utan det kom en som en mycket glad överraskning. Att ta av skivorna var väl inte så svårt, men att stå och slipa dörrarna är ett riktigt skitgöra! Vi röjde i alla fall i garaget och där stod David och Jimmy sida vid sida med varsin slipmaskin.
Under tiden skördade vi tjejer vinbären och kokade gelé. Det blev bara sju burkar för fåglarna hade hunnit ta ganska mycket. Vi bakade tolv matbröd, både ljust och mörkt och hade det riktigt trevligt.
Nästa vecka ska vi måla om ett pojkrum.